*
| Postat i: 2010
0
Hur kan vissa saker kännas så jobbiga? Varför kan inte allting vara så enkelt som det låter? Att det alltid ska krånglas till och avslutas på ett sådan sätt att någon blir sårad när man inte får veta vad som exakt hände. När ska livet vända och man får känna att man har medvind? Ibland vill man bara lägga sig ner och hoppas att det har gått över när man orkar stiga upp igen, kan ibland känna att det är lika bra att ligga kvar. Hur kan ett sms såra så djupt att man bara inte orkar med längre? När slutade vi prata med varandra och istället skrev för att det är enklast? När ska man kunna gå vidare med ett leende på läpparna och se framåt istället för bakåt? Skulle vilja packa ihop väskan och dra iväg för att gå vidare och starta om på nytt. Hemma är alla på samma sätt och stämpeln sitter kvar även om man har förändrats. Varför är det så att när man hittar en person som man fattar tycke för tycker om någon annan? "Jag gillar han som gillar hon som inte bryr sig om honom". Hur kan det vara så svårt för vissa personer att inse att de inte behandlar andra på ett bra sätt? Vid utsatta tider kommer man senare utan att förklara varför? Sedan när man själv kommer sent blir man utpekad och hånad för att man inte kan hålla tider. Blir så less att personer mår bra av att trycka ner andra för att kunna se sig själv som bättre, utan att tänka på att den andra personer tar åt sig hårt och vill bara ge upp...
Känner bara att nu rann bägaren över!
Känner bara att nu rann bägaren över!
Hittills inga kommentarer till *
